Min farsa söp ihjäl sig, så förbjud alkohol för alla?

Susanna Torvaldsdotter skriver en konstig artikel om varför vi inte ska legalisera droger. Argumentet bygger på en personlig upplevelse av droger som innebar en tragedi för henne och hennes barn.

Liknande snyfthistorier kan vem som helst av oss dra ur hatten hur fort som helst. Jag kan exempelvis hänvisa till en alkoliserad farsa som söp bort sina talanger och slutligen sitt liv. Innebär det att jag vill förbjuda alla andra människor från att dricka alkohol? Nej naturligtvis inte. Bara för att en viss mängd individer i vårt samhälle inte kan förhålla sig till narkotika på ett sunt sätt, betyder inte det att resten av oss ska få lida genom att förnekas ett frihetligt, individuellt val. Min kropp, jag gör vad fan jag vill med den så länge jag inte utnyttjar den för att inskränka andra människors frihet att göra detsamma.

Att man försummar sina barn, misshandlar folk på stan eller kör ihjäl fotgängare som en följd av narkotika är en sak, men då är det försummelse, misshandel och rattfylleri man ska åka dit för, inte för att man brukat ett visst preparat. Folk har fortfarande ansvar för sina handlingar, oavsett vad de stoppar i sig.

Vidare så tycks Susanna inte reflektera över det faktum att hennes barn lyckades bli missbrukare trots att det alltså är olagligt. Lagstiftningen har här inte gjort ett dyft för att göra hennes barns liv bättre. Däremot har det lett till att massor av folk ses av staten som brottslingar, de löper stora risker då de tvingas deala med knarkligor och motorcykelgäng som står för försäljningen. Det finns i en olaglig miljö inte heller någon säkerhet i att innehållet i plastpåsen är rent, eller ens vilken styrka det är av, vilket inte sällan leder till överdoser.

Det är dessutom inte bara de som brukar narkotika som lider av kriminaliseringen, resten av samhället får betala ett oerhört högt pris för ett upprätthållande av lagen. Polisen behöver resurser för att jaga alla dessa brukare, resurser som inte bara kostar pengar, utan även leder till minskade resurser på andra områden där det finns riktiga offer, som vid inbrott, rån, våldtäkt och misshandel.

Eftersom man inte bryr sig om de som missbrukar (de är ju inget annat än bus som själva förtjänar situationen de hamnat i) och erbjuder dem droger gratis mot att de vårdas för sitt missbruk, så tvingas de istället tjäna ihop pengar till drogerna, vilket görs genom regelbundna inbrott och stölder, genom prostitution eller genom att själv börja langa droger. Samhället skulle spara hundratals miljoner på behandlingsplatser för tunga missbrukare. Istället stigmatiseras de och behandlas som skurkar.

Det finns inget humanitärt i den svenska drogpolitiken. Den är principiellt, utilitaristiskt och pragmatiskt bankrutt.

Att sedan Kleerup svamlar om att droger behövs för att främja skapandet är en annan sak. Det stämmer säkert att vissa omtyckta konstverk, böcker, låtar osv har producerats under the influence, men det är en hel ocean av skillnader mellan att inte hålla med om att droger behövs per se inom kulturen och att argumentera för ett allmänt förbud av droger. Speciellt utifrån egna isolerade erfarenheter.

KD nyktert om äktenskap

Göran Hägglund skriver idag (förhållandevis) nyktert om äktenskapslagstiftning och kyrkans roll däri.

Huvudargumentet är att kyrkan förlorar sin vigselrätt i en strikt rättslig mening; istället kan alla som vill få sitt förhållande registrerat gentemot staten, på det att arv och vårdnadsfrågor kan regleras.

I gengäld ska kyrkan få ägna sig åt att i en kristen välsignelsecermoni viga precis vilka de vill, enligt deras egna religiösa övertygelser. Detta är religionsfrihet draget till sin spets för de flesta svenskar.

För en liberal är det självklart att religiösa samfund får viga (och avstå från att viga) precis vilka de själva vill. Man kan alltså inte kräva av kyrkan att bli vigd; detta är vad sekularisering innebär. Däremot ska det alltså, åter igen på grund av vårt sekulära samhälle, inte vara kyrkan som rent lagligt, inför staten, sköter partnerregistrering. Om sådan nu överhuvudtaget skall finnas.

Låt mig också tillägga att det trots allt bara talas om samkönade par här. Polygami är fortfarande lika strikt förbjudet, något som naturligtvis inte en stat kan förbjuda. Vuxna samtyckande människor ska naturligtvis få registrera vilka officiella förhållanden de vill gentemot staten. Staten ska bara nicka glatt och ta emot. Detta är inget annat än ett gammalt kristet moralistiskt arv som lever kvar, ett lika gott tecken som något på att vi alltjämt lever i ett kristet land med kristna vanföreställningar om världen.

Därför är det ironiskt att det mest sekulära och liberala förslaget kommer från just Kristdemokraterna.

De mammiga moderaterna vet bättre än du och jag

Att Moderaterna skulle vara något annat än ett fullfjädrat socialistparti med lite konservativt och marknadsliberalt lågprissmink utanpå är väl inget som idag kommer som en överraskning. Man har inte gjort ett skit för att staka ut en ny, mer frihetlig politisk stig. Istället har det blivit nymoralism, statsfeminism och fascism för hela slanten.

Det senaste på tapeten är en utökning av ”individualiserad” föräldraförsäkring, eufemism för kvotering och tvång. Det går naturligtvis att diskutera huruvida vi ens ska ha föräldraförsäkring, men till och med för en libertarian som mig känns det som att det finns värre saker att kräva in skatt för.

Men alldeles bortsett från det, så är det ju som så att om nu skatten skall tvingas av oss för detta ändamål, då ska väl för fan folk få välja själva vem som kan, bör och ska vara hemma med barnen vid ett givet tillfälle.

Naturligtvis är detta i slutändan en fråga om ekonomi; de flesta väljer helt enkelt med plånboken. Nu råkar det vara så att kvinnor fortfarande tjänar sämre än män, vilket naturligtvis är tragiskt. Men då är det om något det man borde sträva efter – lika löner för lika arbete, oavsett kön – istället för att sätta sig över vuxna människor som om de vore barn.

Det har hävdats att det är just det sneda uttaget som är bakgrunden till olika löner, och det stämmer säkert till viss del. Jag tror dock snarare att orsaken är att kvinnodominerande yrken i regel oftare är låglöneyrken.

Politikers vilja att detaljstyra i folks vardagsliv på detta sätt gör alltid mer skada än nytta. För det finns alltid folk som hamnar i kläm, som istället för att gynnas drabbas negativt av politikernas välvilja.

Vad händer exempelvis med de familjer där pappan idag är hemma MER än mamman? Ska de tvinga mamman att vara hemma mer, eftersom det är ”viktigt att barnen har tillgång till båda föräldrarna”? Eller är det bara i de fallen då pappan håller sig på jobbet som det är ett problem?

Vi kanske borde gå hela vägen här och förbjuda skilsmässor? Tvinga ensamstående in i en relation så att barnen får en till förälder?

Mer om galenskaperna hos Motpol.

Det oändliga antalet ateismer

Patrik Engellau beklagar sig över den agressiva tonen hos vissa ateister när de går till verbalt angrepp mot kristna och deras moralistiska korståg och allstädes inflytande inom samhället, eller när de kritiserar religion över huvudtaget. Tro skall nämligen respekteras och ateister skall vara ödmjuka inför det faktum att Guds existens inte kan motbevisas.

För det första så bör vi notera att ateism verkligen är ett ord som egentligen inte behövs, på samma sätt som att det inte finns ord för folk som inte tror på astrologi eller alkemi. Det behövs liksom inte. Faktum är att ateism är helt innehållslöst.

Atheism is nothing more than the noises reasonable people make when in the presence of religious dogma

som Sam Harris uttrycker det. Ateism är helt enkelt att betrakta någons religiösa påståenden om Gudars existens och böckers helighet, och anlända vid konklusionen att påståendena är löjeväckande. Detta görs för övrigt gladeligen av alla troende med avseende på alla andras religioner. Vidare är vi alla ateister med avseende på Tomten, flygande spagettimonster, Zeus och resten av alla gamla begravda mytologi-gudar.

Patrik Engellau vill dock påskina att vi därmed är troende, vi tror på att Gud inte finns, eller nåt. Det enda vi gör är dock att säga som Carl Sagan gjorde:

Extraordinary claims require extraordinary evidence.

Det gäller för övrigt allt som påstås som sant, oavsett om det gäller religion eller något annat område av diskurs. För inte menar väl Patrik att alla som inte tror på de som påstår att det finns vättar därmed är religiösa, då det inte går att bevisa att vättar inte finns? Är det vidare intellektuellt ärligt att ens vara agnostisk angående vättars existens? Eller tycker vi där kanske att bevisbördan helt enkelt faller på den som hävdar vättarnas existens?

Det går med Patriks retorik att stipulera ett oändligt antal ateismer som alla är lika förbannat religiösa. Själv tillhör jag religionerna ”Mina legogubbar pratar inte med varandra när jag inte är hemma” och ”Det finns ingen tekanna i omlopp mellan jorden och mars”. Jag undrar vilka religioner Patrik tillhör?

Tiden för tolerans inför religionen är sedan länge förbi. När man på religiösa grunder hävdar att kondomanvändning är syndigt, i områden i Afrika där miljontals människor dör av AIDS varje år, då är det fan dags att ryta ifrån.

Detsamma gäller när man vill ha pengar av staten för att på andras bekostnad tuta i barn diverse medeltida sagor istället för att ge dem faktabaserad, kritiskt granskad och revisionerad kunskap om världen i utbildningssyfte. Man behöver inte vara ateist för att kräva detta av en skattefinansierad skolapparat.

Att sedan göra en klassisk halmgubbe av Ulvaeus argument försätter inte Patriks babblande i bättre ljus direkt. Ingen har krävt en sekulär uppfostran och ett förbud mot religiös fostran, även om jag endast med nöd och näppe undviker att kalla det för psykologisk och mental misshandel av barn att lära ut irrläror. Religionsfrihet och frihet att uppfostra våra barn efter eget tycke till trots.

Inget hindrar barn från att lära sig om religioner, vilket en ateist välkomnar. Men det ska ske på precis samma sätt som vi lär ut all kunskap. Med objektivitet, kritiskt granskande och fakta. Exempelvis kan religionslära nämna de tusentals år av brott emot mänskligheten som genomförts i religioners namn. Hur Sverige med svärdet blev påtvingat kristendomen. För att ta två exempel. Har svårt att se en frireligiös skola göra det och om den gör det, vad är det då den gör för nytta som vilken skola som helst inte klarar av?

För att återkomma till det här med tolerans, så är det ju faktiskt så att vi inte alls respekterar vad folk tror, inte inom något samtalsämne överhuvudtaget. När uppmuntrades någon sist att respektera en annan persons trosuppfattningar kring medicin, biologi, historia, fysik eller politik? Jag låter Sam Harris förtydliga:

We do not respect people’s beliefs. We evaluate their reasons. If my reasons are good enough, you will helplessly believe what I believe – that is what it is to be a rational human being. Reasons are contagious. If I came on this stage and told you the Holocaust never happened, you would be under no burden whatsoever to respect my beliefs.

Därmed inte sagt att man inte ska respektera andra människors rätt att tro vad de vill, något som religioner för övrigt har ett notoriskt dåligt trackrecord i. Där har människor jagats, förslavats och dödats för deras avvikande tro.

Om tomtetro hade lett till mänskligt lidande, krig och intolerans världen över så hade ateister varit lika agiterande mot tomten som de är mot islam och kristendom. Däri ligger den enda anledningen till att Dawkins och Humanisterna nu ”bedriver korståg”.

Slutligen är det verkligen ironiskt hur ateister åter igen hintas att vara arroganta av troende (och agnostiker?). Religiösa talar gärna om sin ödmjukhet i samma andetag som de påstår sig veta allt möjligt om kosmologi, biologi och historia. När vetenskapsmän som Dawkins inte vet något med säkerhet, tenderar de faktiskt att erkänna det. Att ljuga och låtsas veta saker du inte vet, är något som straffar sig direkt inom vetenskapen.

Att låtsas vara säker på saker du inte är säker på är emellertid religioners livsnerv.

Sam Harris om ateism:

Det borgerliga mantrat om brott och straff

Moderaternas regeringsorgan (snott från Blogge) efterlyser en påminnelse från Reinfeldt om det egna partiets paradgren brott och straff, där det ständigt efterlyses hårdare tag och fler poliser som den universala lösningen. Moderatmegafonen tror att man medelst detta populistiska utspel ska vinna poäng i årets första partiledardebatt. Man belyser förvisso problemet men struntar i att kommentera orsakerna och därmed är man också ute och cyklar när man sällar sig till moderaternas reflexmässigt påbjudna lösningsförslag. Man skriver:

Här reser ligor över landet och anmälningshögarna växer i samma takt som ligornas intäkter. För brottsoffren och deras anhöriga finns sällan någon upprättelse att få.

Att detta problem skulle lösas med fler poliser och hårdare tag är naturligtvis nonsens. Som en del i ”hårdare tag”-filosofin vill man införa längre fängelsestraff för grova brott, medan tillgänglig forskning visar att det inte fungerar i avskräckande syfte, inte för de brotten man säger sig vilja bekämpa.

Fler poliser skulle naturligtvis kunna fungera, om dessa sätts in där det behövs. Nu är det emellertid så att poliserna i det här landet har fullt upp med att jaga cannabisrökare, fildelare och sexköpare för att kunna prioriteras i brott med faktiska offer, såsom stöld, våldtäkt, misshandel och bedrägeri.

När ändliga resurser tvingar till prioriteringar, kommer lättuppklarade brott och snabbare insatser alltid att gå före, således kommer Bosse på plattan arresteras ett par gånger extra snarare än att den där extra knarkligan sprängs. Att plocka torskar är enklare än att lyckas hitta de faktiska offren för sexhandel (och dess plågoandar), även om dessa utgör ett relativt litet antal i Sverige (ett antal som dock verkar öka tack vare sexköpslagen, enligt socialstyrelsens rapport) osv. Det handlar om att snygga till siffrorna, inte om att skydda oss medborgare.

Hade man istället försökt förstå sig på orsakerna bakom den tunga kriminaliteten förknippad med den organiserade brottsligheten, hade man kunnat föreskriva rätt medicin för länge sedan. På grund av kriminalisering av framför allt narkotika och sexköp finnes en enorm profit att håva in för de kriminella ligorna, som samtidigt passar på att krydda vår tillvaro med allehanda medföljande kriminalitet såsom bank- och värdetransportrån, utpressning och beskyddarverksamhet, mord och sist men inte minst den obligatoriska mutningen och korruptionen som de juridiska och polisära apparaterna lider av.

Rån och stölder ligger också på skyhöga nivåer eftersom att man valt att lägga pengarna på att jaga tunga missbrukare istället för att behandla dem. I sin desperation efter mer pengar till nästa fix tvingas de stjäla och det hela kostar samhället mycket mer än om vi istället hade investerat i behandlingskliniker, samt i övrigt intagit en mer rationellt betonad hållning till droger.

Den statligt sanktionerade drogen alkohol sägs annars ligga bakom en stor del av våldsbrotten, framför allt misshandel, men detta vill jag hävda beror även på utanförskap och segregation som göder en kultur av hat och xenofobi. Tillsammans med en allt för nonchalant inställning till ansvarstagande för sina avkommors beteenden och göromål – det är ju naturligtvis staten (eller TV/Internet/TV-spel/skola) som ska ta ansvar för dina ungar, inte du själv som förälder – har detta lett till ett mer våldsamt samhälle.

Så vi ska inte lyssna på det moderata mantrat kring brott och straff, vi ska lyssna på rationalitet, vetenskap och på erfarenheter från verkliga livet.

Bättre för alla med fler hushållsnära tjänster

Enligt en undersökning från Demoskop har efterfrågan på hushållsnära tjänster ökat sedan april förra året, vilket inte kommer som en överraskning då man har sänkt skatten på just sådana tjänster.

Det är positivt med en sådan ökning, då det ger arbete åt fler människor som idag med stor sannolikhet antingen går på bidrag eller har ett jobb de trivs än sämre med. Vänstern förfäktar som vanligt att det är ett lågstatusyrke som ingen ska behöva sänka sig till att ta.

Samma människor har dock inga som helst problem med att knyta ihop soppåsen och skicka ner den i ett sopnedkast för någon annan att förvalta. Inte heller ser de något problem med att någon fördriver sin tid på jobbet med att torka bajset av deras åldrande föräldrar som i halvt handikappat tillstånd inte hinner fram till ålderdomshemstoaletten i tid.

Jag tycker att det är en fantastisk samhällsvinst att det faktiskt går att tjäna pengar på att tillhandahålla tjänster som är så simpla att i princip vem som helst kan utföra dem själv. Speciellt så med just städning, tvätt och diskning, som folk inte ens avstår ifrån för att de ser det som nedvärderande eller äckligt.

Fler kommer i arbete och bort från bidragsberoende och kan i sin tur själva bidra genom att betala skatt, så att mer pengar går till ”de som verkligen behöver det”. De som köper tjänsterna får i sin tur mer tid över till att tjäna ännu mer pengar, vilket ger ytterligare skatteintäkter.

Det enda som är nedvärderande i sammanhanget är att se ned på människorna som utför tjänsterna, att kalla tjänsterna nedvärderande istället för att uppskatta att folk är villiga att ta även simpla jobb som inte ger några jättelöner.

Ärlighet och kritiskt granskande i skolan, inte dogmer

Clara Lidström pratar om Jesus och skolan i en debattartikel på Expressen. Hennes centrala poäng är att naturvetenskapen inte ska få företräde i svenska skolor utan andra tankesätt skall också nyttjas för att överföra kunskap om världen till eleverna. Vidare skall kristna inte alls hålla sina idéer för sig själva utan skall aktivt delta i politiska debatter och framföra den kristna agendan i alla spörsmål. ”Det kristna perspektivet skall alltid representeras,” skriver hon. Dessutom beklagar hon sig över att kristna skall tvingas betala för ”ateistiska skolor” som något sorts svar på Stellan Skarsgårds kritik mot att icke-troende tvingas betala för religiösa friskolor.

Nå, nu har vi mig veterligen inga ”ateistiska skolor” i Sverige, utan just sekulära skolor. Det som skall dominera våra skolor är inte religiösa dogmer, utan rationellt, kritiskt granskande av omvärlden, där nya rön och ny kunskap ersätter gammal, felaktig sådan. Detta är religionens antites. Varje religion utgår ifrån sina egna åskådningar och utsagor om hur världen är och hur människor fungerar, sedan kör man på den linjen alldeles oavsett hur världen faktiskt visar sig fungerar. Det finns således ingen Bibeln 2.0, ingen Koranen 2k9. Man har ritat kartan, och stämmer inte den överens med verkligheten, är det verkligheten det måste vara fel på. Som författaren Sam Harris noterade i samband med att världen fick reda på att Moder Teresa uttryckt tvivel om sin tro, rekommenderades hon av hennes katolska överherrar att betrakta tvivlet som att hon delade Jesus lidande på korset. Sam skrev ”Ask youself, when even the doubts of experts are used to confirm a doctrine, how could it possibly be disproved?”

Detta är således pudelns kärna. Vi har inte vetenskapen som rättesnöre i skolväsendet för att ateism är normen, utan just för att vetenskapen är precis motsatsen till religion i fall som dessa. Vetenskapen är självsanerande från dåliga idéer och lögner (iaf så länge politiker håller sig borta från den i största möjliga mån), skrivs kontinuerligt om allteftersom vi förfinar och förbättrar vår kunskap om världen och utger sig dessutom inte för att vara sanningsbärare, i motsats till vad Clara tycks tro. Religioner å andra sidan betraktar världen som statisk, religiösa påstår sig veta mer om kosmologi än Stephen Hawking och mer om biologi än Richard Dawkins och det finns inget intresse för revidering av gamla skrifter, bara konstiga rationaliseringar för att legitimera hela paketet.

Kristendomen gör numera en stor sak av att verka modern och föränderlig i takt med mänsklighetens ökade krav på demokrati, individens rättigheter, sekularisering m.m. för att verka förmer än andra religioner, men de är inte ärliga med vad de bakomliggande orsakerna till detta är.  Att påven nu tänker över om det kanske är ok trots allt med kondomanvändning i en stabil relation där den ena parten är HIV-smittad, är inte ett tecken på vitaliteten i den kristna dialogen, utan ett tecken på en gammal dogm som i modernitetens ljus blir ohållbar för till och med den mest fanatiske av fanatiker. Kyrkans grepp över människor och deras göromål har minskat trots religionen, inte på grund av den.

Clara har dock helt rätt i att man inte kan tvinga på andra sina åskådningar, något som just skolbarn utsätts för varje gång det vankas skolavslutning inför julen med obligatoriska kyrkobesök, medan det aldrig skulle komma på tal att släpa med ungarna till närmaste moské eller synagoga. Vidare har alla troende naturligtvis rätt att argumentera för sin sak och erkänna sin tro i alla möjliga sammanhang, så länge de tål att de inte tas på allvar, att de görs till åtlöje och kraftigt och skoningslöst kritiseras för sina idéer. Det är nämligen så vi gör mot alla andra som går omkring med knäppa idéer i precis alla andra diskurser. Religioner skall inte åtnjuta något speciellt skydd från kritik utan får utstå precis samma påhopp som elvisdyrkare, astrologer och alkemister gör.

Så jag välkomnar diskussioner om religioner i skolan (vilket vi redan har på schemat idag), men det skall vara precis samma kritiska granskning som gäller inom matematik, naturvetenskap eller samhällskunskap. Således är det helt i sin ordning att påpeka att Bibeln är full av sagor, likaledes är det helt i sin ordning att påpeka kristendomens 2000 år av brott mot mänskligheten, förkristnandet av Europa medelst svärdet, etc etc.

Slutligen är det inte heller något i en sekulär skola som hindrar elever från att ”möta många olika nationaliteter och typer av människor”. Inte heller finns det något som hindrar barn i allmänhet från att uppfostras att visa respekt för andra människor, att behandla andra som du själv vill bli behandlad osv, bara för att vi lever i ett sekulariserat land. Den gyllene regeln som Jesus missionerar ut i Bibeln har inte kristendomen copyright på, utan mycket av det positiva som går att lära av Jesus återfinns i de flesta andra stora samtida (och tidigare) religioner, vilket också skulle kunna ingå som en del i skolans religionskunskap. Det går att plocka de moraliska russinen i ur den bibliska kakan (de är få men de finns) utan att för den sakens skull tro på något befängt.

Bisarr höger-vänsterpolemik i Gaza-konflikten

Jag har aldrig satt mig in riktigt i Israel-Palestina-konflikten. Västvärldens besatthet i frågan, samtidigt som andra, minst lika tragiska händelser går mer eller mindre obemärkta förbi, vittnar om att det egentligen inte är omtanke mot endera sidas offer det handlar om, utan snarare används konflikten som språngbräda för att attackera USA, judar eller araber, med olika underliggande agendor; religion i USA, vänster-höger-bråk i Sverige för att ta två exempel. Vänder man däremot blickarna mot nästa godtyckliga konflikt där oskyldiga drabbas, lyser kritiken, fördömandet och medlidandet med sin frånvaro.

Det kan argumenteras att som liberal är man av princip emot interventioner i andra stater, och att man således inte har något speciellt att ur en ideologisk synvinkel framföra i detta ämne. Jag instämmer i detta, ty även om Isreal utgör lite av ett specialfall då staten grundades i modern tid och därtill i ett område där det redan bodde folk, folk med annan religion, annan kultur och etnicitet – ett recept för total katastrof med andra ord, så är det hela historia. Med mindre än att vi flyttar ”The Holy Land” till USA, går det inte att nu sudda ut det som är gjort; israeler och palestinier måste helt enkelt finna ett sätt att samexistera. Detta är dock inget jag håller för troligt, inte så länge vi har en gigantisk mängd människor som å ena sidan på fullaste allvar tror att Gud ordagrant utlovade landet Israel till judarna, å andra sidan på fullaste allvar tror att martyrskap ger dig en förevigad plats i paradiset. En något mer realistisk hållning skulle kunna sammanfattas av att palestinierna känner sig överkörda, bortfösta och invaderade av en övermäktig stat med stöd från världens enda supermakt USA, samtidigt som Israel känner sig hotade från alla håll och kanter och desperat försöker försvara sig. Palestiniernas situation spelar naturligtvis fanatiska element rakt i händerna och ger legitimitet åt religiösa dogmer, samtidigt som Israel har fått skolning i fredsmäkleri 101 av USA, vars taktiker för världsfred har ett lysande track-record…

Min personliga åsikt angående någon form av lösning,är att det som kritiskt behövs är mer välstånd och mer upplysning till de arabiska länderna. Välståndet fås som bekant medelst frihandel, färre restriktioner, mer interaktioner och kunskapsutbyte. Upplysning håller man tydligen redan på att införskaffa sig. Detta tillsammans kommer att sätta press på de fanatiska elementen att upphöra med sina terrorverksamheter då upplysta människor i regel blir lite mer kritiskt inställda till religiös fanatism. Men detta kräver naturligtvis också att Israel slutar rulla in tanksen och klusterbomba så fort nån pucko drar iväg en Qassamraket, något som naturligtvis är lätt att sitta här och säga, men som i ljuset av den nuvarande taktikens misslyckande till slut måste övervägas.

Där slutar mitt amatörtyckande i denna fråga. Konflikten känns bitvis hopplös att försöka lösa och inte blir det bättre av att vänstern och högern leker fotbollssupportar och därmed uppvisar sina mer smaklösa argumentationstekniker med halmgubbar och ad-hominemargument flygandes kors och tvärs. Vi är alldeles för färgade av en egen intern konflikt för att argumentera sakligt och med förståelse för motståndarnas synvinkel.

Halvan börjar blogga

Måttet är rågat, mitt tålamod är slut och jag klarar inte längre av att tyst bevittna detta spektakel. Jag måste få skriva av mig, få dela med mig av mina tankar och idéer, mina irritationer och besvikelser, mina lyckorus och godkännanden.

Jag börjar blogga.

Exakt vad jag kommer att skriva om vill jag inte spekulera i allt för mycket – tiden får utvisa det, men då en stor del av min vardagliga frustration numera utgörs av puckade politikers puckade idéer, gissar jag att också en stor del av innehållet kommer att gå åt till att kritisera och raljera över dessa. Vi går med rask fart mot ett allt mer repressivt och totalitärt samhälle, med sexköpslagar, IPRED-lagar, FRA-lagar, porrförbud, censur av allehanda information (spelsiter, porrsiter, extremistsiter, bittorrentsiter, eskortsiter och annat ”omoraliskt”), allt ivrigt påhejandes av våra folkvalda som simmar runt i den socialist-borgerliga geggamojan som ska föreställa våra riksdagspartier, partier som inte avviker nämnvärt från varandra i någon egentlig bemärkelse. Vad finns det då kvar för en frihetsvurmande libertarian att göra? Skiva mail till Fegerley? Rösta blankt? Ansöka om medlemsskap i Liberati? Nä, jag tror jag börjar med lite vanlig hederlig opinionsbildning, lite argt stampande och gnällande, naturligtvis framfört med största möjliga mån av rationellt underbyggda åsikter, hänvisningar och väl formulerade argument.

Nu kommer jag inte bara att vilja skriva allvarligt om politikers senaste klavertramp och fadäser, utan kommer glatt att dela med mig av vad än jag för stunden har lust med. Det kan bli recensioner och rekommendationer av bra böcker, filmer, serier, spel, citat, artiklar, bilder etc. etc. Det kan bli små enkla reflektioner över petitesser i livet, vem vet? Jag tänker undvika att vara privat, dock personlig; detta är en blogg trots allt.

Jag är fullt medveten om att den visuella delen av denna blogg suger, men det är något som får invänta åtgärder tills jag hunnit känna på bloggandet och kan avgöra dess kvalitet som sysselsättning och som ”kur”. Jag vet att jag alltid gillat att debattera, med det har då varit inför begränsade antal läsare/lyssnare, även på publika forum är det ytterst få som i praktiken läser vad man skriver. Nåväl, nu lär det ju även bli fallet för denna blogg framöver, så det kanske inte är ett så himla stort hopp ändå.

Främst handlar detta om att sätta på pränt mina tankar och idéer kring saker och ting jag hör och ser runtomkring mig, i gammalmedia, på andra bloggar, i filmer och annan kultur. Jag ser det som terapi, som en säkerhetsventil för ett kreativt överskott och som ett sätt att nå ut med mina, för många människor, avvikande åsikter i detta mellanmjölkens lagomland. Internet är en revolution av aldrig förr skådad karaktär och omfattning, en samhällsvinst av proportioner jämförbara med elektriciteten och penicillinet. Internet binder samman folk och deras tankar och idéer på ett globalt plan, människor på olika sidor av jorden, med olika religioner, olika kulturer, olika filosofier, möts och delar med sig, kommunicerar och informerar. Detta är helt i samklang med kapitalismens oundvikliga positiva effekter i en globaliserad värld.

Jag känner en stor lycka i att få vara med om att leva i en sådan värld under en sådan tid som denna. Att verka för att alla människor ska få uppleva dessa möjligheter, denna kreativitetens och upplysningens ultimata gödningsmedel, är nästan som ett kall; i alla fall en ytterst stark inspiration till min ideologi och kanske även till att skriva denna blogg, oavsett vad jag sagt ovan.

Välkommen!