Har jag sett DROGER på krogen???

Dagens WTF står DN för då man i anslutnng till en artikel om förekomsten av narkotika inom krogmiljön ställer frågan:

Hur menar ni nu? För inte syftar ni väl på den där flytande drogen som serveras ur glasflaskor och hälls upp i dricksglas av olika form och storlek? Ja, ni vet den där drogen som i vetenskapliga studier rankas som en av de mest beroendeframkallande och fysiskt skadliga drogerna som existerar? Katalysatorn för allt våld ni i samma jävla artikel pratar om? Neeeeeeej den har jag aaaaaaldrig sett till på en endaste krog jag någonsin varit på. Jävla pappskallar!

Det är något riktigt kusligt med artiklar som dessa. När man använder fördömande och alarmerande tongång om “knark” i samma andetag som man helt vardagligt talar om konsumtionen av ovan beskrivna drog – alkohol.

Hur har vi lyckats skapa så pass partitionerade hjärnor hos folk? Det är egentligen ingen större skillnad på en sådan partitionering och en sådan som välutbildade religiösa konstant lever med. Man kan vara så pass intelligent att man kan konstruera en atombomb, och samtidigt tro att man kommer till paradiset givet vissa förutsättningar. På samma sätt kan man (tydligen) tycka att det är helt normalt att demonisera “knark” som det absolut värsta som finns och som ingen ska få inmundiga, medan man släcker törsten med en iskall Corona en varm sommardag.

Den enda förklaringen till detta bisarra fenomen är, som jag kan se det, att vi (samhället, politiker, lobbygrupper, kyrkan osv) har monopoliserat vissa tankesätt, vissa åsikter. Avviker man får man inte komma till tals. Man får inte kritisera religioner eftersom att man då sårar de som helt oskyldigt bara… tror. Man får inte kritisera den svenska drogpolitiken eftersom att man då sårar alla som har förlorat någon till knarket.

“Så du tycker vi ska legalisera droger? Pröva att säga det till min gamla klasskompis som hänger nere på torget och är heroinist!” är det inte helt ovanligt att man får till svar. Nils Bejerots doktriner lever kvar i vårt samhälle, en dogmatisk inställning till droger som aldrig har gjort någon nytta, men som alltjämt inte får kritiseras. Gör man det så är man antingen nån sorts langare (för langare vill ju verkligen att vi legaliserar…) eller så är man bara allmänt knäpp “eftersom legalisering aldrig skulle fungera – det skulle bli vilt kaos”.

Så i samma utsträckning som våra hjärnor tillåter oss hålla så pass diametralt motsatta idéer i omlopp utan att krocka våldsamt, så tillåter vi tydligen en så pass balkaniserad diskurs att vi inte får kritisera eller ifrågasätta vissa idéer.

Dogmer måste oavlåtet och obevekligen medelst offentlig debatt bekämpas. Oavsett var de dyker upp och vilken form de tar.