Folkpartisten och riksdagsledamoten Cecilia Wikström visar stor oförståelse om sexköpslagens verkliga konsekvenser i en debattartikel på SVT Opinion.
Den svenska sexköpslagen, som kriminaliserar sexköparen tillkom 1999 och är ytterligare ett bidrag till ett mer jämställt samhälle.
Sexköpslagen förbjuder köp av sexuella tjänster. För människor som jobbar med försäljningen av sagda tjänster innebär detta att deras kunder:
- Blivit förklarade brottslingar; de begår ett brott mot staten. Detta jagar bort de laglydiga medan de mer skrupelfria medborgarna kvarstår som enda köpare.
- Dessa kvarstående individer är därtill mycket skyggare med var och när de vill köpa sina tjänster, så mörka gränder och avlägsna parkeringsplatser blir ett mer frekvent inslag för de prostituerade. Detta gör tyvärr också den prostituerade mer sårbar, då chansen är mindre att någon går förbi och kan bevittna ev. övergrepp eller höra rop på hjälp.
- Kunder som upptäcker fall av misstänkt trafficking avstår från att rapportera detta till polisen, då de inte vill riskera att själva åka fast; som sexköpare är man ju en brottsling gentemot staten.
- Detsamma gäller också vid misstänkt spridning av HIV och andra könssjukdomar. De smittade avstår från att rapportera pga fruktan för åtal.
På grund av kopplerilagen kan inte prostituerade samarbeta med varandra, vilket gör att de tappar ytterligare en grad av trygghet, då det blir svårare att hålla koll på sina kollegor, veta var de är och att de kommer tillbaka oskadda efter en kund.
Prostituerade riskerar att förlora såväl vårdnaden för eventuella barn de har som att bli vräkta från ev. hyreslägenheter; alltså ytterligare en förlorad trygghet i att de inte får “jobba hemifrån”.
Prostituerade är ständigt, tack vare sexköpslagen, stigmatiserade och anses alltjämt vara förtappade själar. Det antas reflexmässigt att alla sexarbetare är offer som inte kan föra sin egen talan. I debatten om sexköplagen och dess vara och inte vara, så ignoreras alltid sexarbetarna från att deltaga, fråntaget någon enstaka rehabiliterad själ som sonat för sina synder och erkänner sig som det offer de axiomatiskt antas vara. Detta verkar dock bara vara applicerbart om den prostituerade är kvinna. Den manlige prostituerade ses som en gigolo som förgyller vardagen för sexuellt utsvultna hemmafruar.
Se där några av de realiteter för de drabbade som sexköpslagen innebär, dessa individer som människor som Cecilia Wikström säger sig värna om.
Enligt Europol utgör handeln med människor den snabbast växande inkomstkällan för de organiserade brottssyndikaten.
Hux flux så har Cecilia här, likt Zaida Catalán i ett tidigare inlägg, lyckats blanda in människohandel i debatten. Här finns det dock ett antal påpekanden att göra. För det första är det alltjämt så att merparten av all handel med människor inte slutar i prostitution, utan dessa hamnar i bland annat jordbruks- och byggsektorn (c:a 75%). Varför förväntar jag mig inte att Cecilia i nästa debattarikel kommer föreslå en blåbärköpslag eller en hantverksköpslag?
För det andra så är Cecilias slutsats så totalt uppåt väggarna att man baxnar. Organiserad brottslighet göds av konsumtions- och/eller försäljningsförbud på eftertraktade varor och tjänster. När en efterfrågad tjänst kriminaliseras (eller, som i detta fall, köpet samt tillgängliggörandet därav), glider den organiserade brottsligheten in över natt och tar över verksamheten. Detta har bevittnats i fallet alkohol (Al Capone tackade och bockade för förbudstiden), i USA:s “War on Drugs” som är dömt att misslyckas och vi ser det på motsvarande vis inom prostitution.
I fallet sexköpslagen så finns det all anledning att misstänka att:
- Prostitutionen inte har minskat ett dugg sen lagen infördes utan istället har den synliga gatuprostitutionen vandrat in i andra domäner: ut på internet för de som har möjligheten, och ner i den undre världen för de som ligger sämre till.
- Trafficking har ökat, då hallickverksamheten rapporteras ha ökat, vilket indirekt är ett tecken på utländska sexarbetare då svenska prostituerade i högre grad inte tolererar sådana.
- Prostituerades situation har förvärrats snarare än förbättrats, av skäl som redan nämnts.
Det är enligt min mening alltid fel att köpa sexuella tjänster, men det är oerhört cyniskt att köpa sex av någon som blivit kidnappad, insmugglad i Sverige och fråntagen alla sina rättigheter.
Att det enligt Cecilia alltid är fel att köpa sexuella tjänster är Cecilias ensak. Hon behöver aldrig köpa eller sälja en sexuell tjänst i hela sitt liv om hon inte vill. Men hon ska ge blanka fan i vilka tjänster andra människor kommer överens om att utbyta, och kan således inte yrka för lagar grundade på hennes personliga äckel. Det är heller ingen som har argumenterat för att folk ska tvingas till sexarbete, och en nedmontering av sexköpslagen innebär inte att det är fritt fram att köpa sex av slavar.
Straffet för detta borde därför vara högre för den man som köper sex av en kvinna som är ett offer för sexhandel.
Men inte om det omvända eller något annat förhållande gäller (exempelvis kvinna köper av man eller man av man)? Så jämställt, Cecilia.
Den svenska sexköpslagen är en mycket viktigt signal för att markera att sexköp inte hör hemma i ett jämställt samhälle, där kvinnor och män tillmäts samma värde.
Sexköpslagen är alltså inget annat en en signallag, som ska signalera till torskarna att de inte på frivilliga grunder får komma överens med vuxna människor om tjänster av sexuell art. Den ska också signalera till de prostituerade att de ska upphöra med sin syndiga verksamhet. Inte att de måste sluta, men i praktisk mening ska det inte finnas något att leva av för den prostituerade. Men om den prostituerade kvinnan inte är fri, då är ingen kvinna fri och därmed har man faktiskt lyckats uppnå det totalt motsatta mot vad man säger sig ha siktat på: Ett mer jämställt samhälle.
Nu utreds också lagens praktiska effekter på uppdrag av regeringen. För att bättre kunna sprida information om vilka effekter lagen fått är denna utredning välkommen.
En utredning som fått som villkor att inte ifrågasätta sexköpslagens existens. Det enda utredningen får komma fram till är huruvida lagen är bra som den är, eller om den måste skärpas. Så objektivt, så förutsättningslöst!
Det blir tillbaka till ritbordet för Cecilia och hennes nazifeministiska, antiliberala kolleger i der Volkpartei, som lika gärna skulle kunna ha varit Gudrun Schyman, Tiina Rosenberg och Maria Carlshamre.
Skämmes tamefan!
