One of the great mistakes is to judge policies and programs by their intentions rather than their results. – Milton Friedman
Behjärtansvärd policy #1: Sexköpslagen
Bakomliggande hypotes: Sexköp är antingen a) ett uttryck för en patriarkal struktur (nazifeministiska modellen) där kvinnan är underordnad mannen, och att det (nästan) bara är kvinnor som prostituerar sig har inget med olika drifter mellan könen att göra, utan är endast ett uttryck för denna struktur, eller b) ett okristligt leverne (den kristna sexofobiska modellen), ty sex är syndigt, farligt och skadligt, såvida det inte praktiseras monogamt, heterosexuellt, gratis och måttfullt. Denna falang vill kriminalisera försäljning också. Gemensamt är att sexköp axiomatiskt är detsamma som slaveri (dvs trafficking och sexhandel) och alla som sysslar med prositution är offer, även de som valt det själva och som ”trivs med det”. De prostituerade har dock ingen talan i dessa frågor, utan vi vet bättre vad som är bäst för dem.
Behjärtansvärda intentioner och ändamål med policy: Sexköpslagen kriminaliserar endast köparen. Den prostituerade står helt fri att fortsätta med sitt yrke, medan man kan sätta dit de som förgriper sig på de prostituerade, vilket alla köpare gör, då sexköp alltid är att jämställa med våldtäkt. Sexköpslagen skickar vidare ut ”signaler” om att man inte kan ”köpa sig tillgång” till kvinnorkroppar. Sexköpslagen följer den väl underbyggda tesen om efterfrågepåverkan, där man kan eliminera ett utbud genom att drastiskt minska efterfrågan. Sexköpslagen gör samhället mer jämställt. På längre sikt skall sexköpslagen exporteras till hela Europa.
Resultat av behjärtansvärd policy: Antalet prostituerade har varken ökat eller minskat, endast skiftat domän från den synliga gatuprostitution till å ena sidan dold sådan prositution i den undre världen, å andra sidan nätprostitution, där de mer välbärgade säljarna (eskorter, osv) kan sko sig. Trafficking har förmodligen ökat, vilket i sin tur har dragit med sig fler kriminella organisationer som profiterar på den allstädes befintliga efterfrågan, som naturligtvis inte kan ”signaleras” eller kriminaliseras bort för så pass starka och fundamentala behov som sex. De kriminella förmedlarna, tillsammans med bortjagandet av alla skötsamma sexköpare och kvarlämnandet av de mer skrupelfria, har gjort de prosituerades situation långt mer osäker. Tack vare kriminaliseringen av förmedling och köp finns det inga säkra, kontrollerbara miljöer för de prostituerade att verka i. Risken för smittspridning ökar, då potentiella bärare inte vågar ge sig till känna pga risk för åtal. Slutligen verkar sexköpslagen stigamtiserande mot de prostituerade som måste dölja sina identiteter för att ens kunna försöka deltaga i den offentliga debatten.
Behjärtansvärd policy #2: Drogförbudet
Bakomliggande hypotes: Droger dödar tusentals och åter tusentals människor varje år. Därtill innebär drogmissbruk att anhöriga blir lidande på grund av missbrukarens förkastliga livsstil. Människan måste därför skyddas från narkotikan, på det att hon inte skadar sig, och det bästa sättet att göra detta är genom att förbjuda försäljning och köp av narkotika. Genom ett förbud avskräcker man alla från att använda narkotika. Man gör det också lättare att ”fånga upp” folk i riskzonen. Det är väldigt viktigt att inte särbehandla vissa typer av narkotika (förutom alkohol och tobak förstås, som är något helt annat); allt måste klassas som livsfarligt och straffen måste vara extra hårda för dess inmundigande, oavsett typ eller mängd.Vi kan således heller inte tänka oss skademinimerande projekt och åtgärder, såsom sprutbytesprogram och legalförskrivning, då detta uppmuntrar till droganvändning, ungefär på samma sätt som tomflaskor lockar till alkoholintag.
Behjärtansvärda intentioner och ändamål med policy: Endast genom att kriminalisera narkotikan kan man komma åt knarkkartellerna och langarna som ger knark åt barnen. Genom att kriminalisera bruket kommer man åt och kan hjälpa alla som faller dit i missbruket. Alla som tar narkotika är naturligtvis missbrukare, det finns inga ”brukare” av narkotika såsom det finns av alkohol. Det slutgiltiga målet (som närsomhelst kommer att uppfyllas om vi bara spottar in lite mer pengar och skaffar oss lite fler poliser) är ett totalt narkotikafritt samhälle, där folk endast kan finna salighet i bön.
Resultat av behjärtansvärd policy: Narkotika är mer lättillgängligt och billigare än någonsin och antalet missbrukare (och brukare) i stort sett konstant sedan policyn infördes. De som tjänar pengar på försäljningen är naturligtvis knarkkartellerna och andra som producerar och säljer de olika substanserna vidare, exempelvis terrororganisationer. För att säkra flödet av knark in i samhället måste karellerna muta såväl politiker som poliser, vilket leder till korrumperade regeringar och polisväsen. Kartellerna för också med sig andra verksamheter till de länder där de opererar, såsom gängvåld, rån, besyddarverksamhet, prostitution medelst trafficking och annan organiserad brottslighet i allmänhet.
För de som hamnar i drogmissbruk finns det inget hopp att få; de blir behandlade som bus och arresteras ideligen. Eftersom att de inte får någon hjälp av staten får de vända sig till kriminalitet eller prostitution för att ha råd med sina missbruk, vilket kostar samhället hundratals miljoner kronor varje år. Risken för smittspridning är hög då det finns få rena sprutor att tillgå, samt att risken för överdoser är överhängande då ingen kvalitetssäkring av det man köper görs, mer än av användaren själv. Därtill kommer gigantiska kostnader för den rättsapparat som skall hållas igång, fängelseplatser som skall beredas och poliser som försöker lösa offerlösa brott. Detta samtidigt som det finns mängder av brott med verkliga offer som begås varje dag men som ingen hinner med att en undersöka. Och allt detta för vad, som sagt? Narkotikan har inte minskat ett endaste dugg och att påstå att den utan drogkriget skulle ha ökat är en lögn av episka proportioner.
Milton Friedmans analys står sig fast.
